Då är jag tillbaka i Alingsås och är med Gubben. Så gött. Det är en av de saker som jag tycker är jobbigast. Att ha två hem eller ja inte ha nått hem. Inneboende hos mon dotter och komma på ?besök? där jag bodde innan. Jobbig och märklig känsla. Jag hoppas på egen lägenhet i Brålanda så jag kan ha mina grejer där. Har tänkt börja köpa lite begangnat så jag har lite när det är dax.
Men nu ska jag njuta och må gott mef gubben och vi ska mysa och bara umgås.
Ha en bra Lördag allihopa och ta hand om varann ??

Nu har det gått snart 6 veckor sedan jag flyttade till Brålanda. Det var inget lätt beslut att ta men vad gör man när ens 15åringa dotter gör tonårsrevolt och umgås med fel personer och inte kommer hem på nätterna i flera veckor. Struntar i skolan och har dålig attityd.
Det började i våras och jag och sambon var ute på stan och försökte hämta hem henne, prata henne och hennes kompisar tillrätta. Men inget hjälpte. Hon kom inte hem på flera veckor,(det går inte att föreställa sig den oro och frustration man går igenom när ens barn är där ute och man bara väntar på samtalet om att det hänt henne nått) hon kunde ringa ibland o begära att vi skulle fixa saker som cigg och alkohol till henne och att hon skulle komma hem o hämta kläder för att sedan dra igen. Naturligtvis så köpte vi varken cigg eller alkohol men komma hem fick hon ju. Hon hade ingen trevlig attityd och gjorde allt hon kunde( i ord) att sår oss med att säga elaka saker och att göra polisanmälningar på oss.
Vi tog kontakt med så många människor och myndigheter som bara vi kunde komma på men det var inte mycket hjälp vi fick. Socialen erbjöd samtal som skulle leda till att vi kunde prata med vår dotter igen, men de var frivilliga och då var ju dottern inte samarbetsvillig då det ledde ju ingenstans.
När sommaren började närma sig sitt slut så kom hon hem men fortfarande med dålig attityd och inte samarbetes villig men för mig ändå en liten lättand då hon sov hemma så jag visste var hon fanns. Skolan börja och hon gick dit(fick inte vara hemma, vi satte gränser) men var inte på lektionerna.
Jag och sambon bestämd att vi måste göra nått så vi tog beslutet att jag och dottern skulle flytta till annan ort. Och eftersom det är så stor bostadsbrist i stora delar av Sverige så frågade vi en annan dotter om vi fick flytta in hos henne och det fick vi. Sagt o gjort så sa jag upp mig på jobbet, tog kontakt med den nya skolan på orten och sedan berätta vi en Söndagkväll för dottern att i morgon flyttar vi. Hon blev ju naturligtvis jätte arg och ledsen men dagen efter så gick hon till skolan och sa hejdå till dem som var där och åkte med mig.
Det har funnits dagar då hon har talat om för mig hur dum jag är och försökt få mig att tappa fattningen dessa veckor men jag ser också en sån fantastisk förändring på henne som gör mig så glad. Hon har långt ifrån den taskiga attityd hon haft det senaste, hon är glad, positiv och vi har börjat att prata med varann igen.
Hon har också fått väldigt bra kontakt med sin stora syster som vi bor hos och det är jätte bra.
Det är fortfarande lång väg att gå men den ser ljusare ut.