Denna tonårstid. Inte nog med att det är jobbigt att vara tonåring med hormoner och tankar o viljor att brottas med. Det är sjuttan inte lätt att vara förälder heller. Ena stunden är man världens bästa för att i nästa sekund vara en sopa som ALDRIG ställer upp på sina barn utan bara tänker på sig själv. Som förälder ska man på ett pedagogiskt sätt möta sin humörs stinna dotter på ett lugnt o bra sätt medans man igentligen är supertrött efter 8 timmars arbetsdag med vetskapen om att det är minst 3 timmar kvar innan man kan sätta sig en stund då dottern vill ha rena kläder, mat och bli körd till stallet.
Och skulle man sucka eller gud förbjude säga nått om att du är trött då får man veta hur jobbigt de har som måste gå i skolan. Och pengar får de minsann inte.
Det enda som i bland är en tröst är att en dag blir de också vuxna och förstår varför man tjatat hål i öronen på dem. Och...... de kommer att säga exakt samma saker till sina barn.

God morgon Sverige!
Vaknar till en underbar Söndag. Natten har varit sådär. Somna sent( får skylla mig själv eftersom jag började titta på en film) men sen har det ju snöat och plogbilarna har åkt runt i byn och det gjorde att jag vaknade till några gånger. Och tidigt i morse kom grannen hem och väsnades fruktansvärt mycket. Slog i väggar. Spydde o hade sig. Jaja. Ungdomar.
Som ni märker är det väldigt lyhört i min lägenhet. Det är lite jobbigt. Inte så det inte funkar o bo här men tillräckligt för att leta efter en annan lägenhet. Men jag har tak över huvudet och jag har gjort lite mysigt.
Jag har så många saker i livet som gör mig lycklig och det vill jag lära mig att ta vara på och att njuta.
Idag tänker jag försöka få till en löprunda och att få mina ögonbryn gjorda av min dotter Sandra som är duktig på det.
Jobbar i kväll men har många timmar på mig. OM..... jag inte får ett larm ftån räddningstjänsten vill säga.
Då vill jag åka.
Nä nu en kopp kaffe och sticka några varv.

Sitter o tittar på nyheterna på tv4 och blir så frustrerad. För det första över dessa attacker mot blåljus folk. Vart är Sverige på väg? Ska vi verkligen behöva leva så här. Inte kunna känna oss säkra. Att vi inte ska kunna hjälpa människor i kris utan behöva vara oroliga över att det ska hända nått.
Det är skamligt.
Det andra jag blev upprörd över är att regeringen säger att detta inte är ok och att de måste göra nått åt det...... ja verkligen men de gör ju inte det. Det finns MASSOR av saker som det behövs göras nått åt. MEN GÖR NÅTT DÅ. Och det behöver vara ?hårda? tag och att gälla ALLA . Men forsätter de och blunda så är det oskyldiga som drabbas. Hur kan DU göra nått? Tillsammans är vi starka. Nästa gång kan det vara din anhörig som drabbas eller du själv och din man/maka blir ensam och dina barn mister en förälder.

Då har jag skrivit på anställningspapper på räddningstjänsten. Sååå himla stolt över mig själv. Har velat bli brandman i över 20 år och nu äntligen såg jag en chans och hoppade på den och klarade det. Det är tufft fysprov men det är bara att ge sig sjuttan på det så går det.
Nu ser jag fram emot att få utbildning, vara med på övningar och utryckningar.
Undra hur det känns första gången sökaren piper och det är dax o dra iväg på larm. Längtar jätte mycket.

Sitter i soffan. Har lite rödvin i favvo glaset jag graverat. Små tittar på tvn samtidigt som jag stickar på Kajsas tröja. Avkoppling...., JA. Idag har jag jobbat på två jobb. Hmm. Jobbigt men kul. Tillbaka i sjukhus miljön. Gött. Gillar det. Gillar tempot och arbetsuppgifterna. Trevliga arbetskamrater. Känns bra men det roligaste jag har framför mig är räddningstjänsten. Ja jag har lyckats bli deltids brandman. ?sååååå jävla härligt. En 20 årig dröm som går i uppfyllese??. Fantastiskt.
Ge aldrig upp era drömmar.

Min löprunda igår blev som jag tänkt mig. Det känns så jävla skönt när man gjort det. Läser även en bok som heter Hjärnstark av Anders Hansen. Sååå himla bra och jag fattar inte varför vi inte rör på oss mer än vi gör. Att motion har sådan effekt på oss människor. Att vi inte väljer det före nått annat. Hmmm. Är det jobbigt? Ja i.....ibörjan i alla fall. Men efter ett tag så mår vi dåligt när vi inte får röra på oss. Att vi föräldrar inte gör mer för att våra barn rör sig mer. Det gör att de får en större chans till att göra det de vill med livet. Vill vi inte det? I bland undrar jag. Nä skärpning....kom igen. Rör på er och se till att era barn kommer igång. Gör det tillsammans. ??????

Då var det nytt år.
Nya utmaningar och nya förväntningar.
Nu ska jag utvo springa tänkte jag. Känner inte för det men vet hur skönt det är efteråt så det är bara o dra på sig träningskläderna o tvinga sig ut.
Musik i öronen och reflexväst. Hörs senare.