I helgen var jag i Jönköping och simma min första stora tävling. Mitt mål för ett årsedan då jag började nybörjargruppen var att våga ställa upp i en tävling. Nu har jag det. I SM iöppna Masters. En fantastisk upplevelse. Så många vuxna människor som alla älskar att simms och som tränat för detta tillfälle ger gärnet. Cooolt att se. Alla har sina mål, man stöttar varann, gläds åt framgångar och har roligt.
Att vara ett gäng, vi var 10st och dela dessa upplevelser är nått som kommer att finnas i mitt hjärta i många många år.
MEN... Nu vill jag ju tävla ännu mer. Alltså. Nya mål. För mig är det viktgt att känna att man kan utvecklas och att träningen är rolig. Nu har jag svårt att tro att jag inte kommer att tycka om att simma för det är verkligen JAG. Nu undrar jag ju. Hur långt kan jag gå? Vad klarar mitt huvud o kropp.
Under denna tiden har jag också fått upp ögonen för sjukgymnastik. Hur fungerar kroppen när den blir skadad. Vad kan man själv göra. Hur lyssnar du på din kropp. Det gällef ju inte bara i idrotten utan även i mitt jobb. Arbetsskador. Jag jobbar inom vården och där finns det tyvärr en del skador.
Eftersom jag är en vatten människa och har märkt tydligt hur mycket hjälp jag fått av min simning så tror jag att vattengympa är väldig bra rehabilitering.
Skulle väldigt gärna lära mig mer om det.
Så det är inte bara i simningen jag har nya mål och utmaningar utan även i själva livet.
Sluta aldrig att drömma om det du vill göra. Allt är möjligt.
Se på mig. Ett brons i 50m ryggsim och person bästa på 50m frisim och 45 år.
Jag är så STOLT över mig själv.
Mina drömmar, mina mål. För mig och ingen annan.
Kram på er