Vad gör man som mamma när ens dotter inte mår bra psykiskt.
Jag ser hur dåligt hon mår men vad man än säger eller försöker hjälpa så vill hon inte ha den hjälpen.
Att vara vuxen med funktionshinder och ställas inför alla dessa vuxen krav som finns i samhället är inte lätt. Det kan vara jobbigt nog utan att ha ett hsndikapp i botten.
Visst har min älskade dotter fått hjälp med massor av saker och det har försökts ställa krav på henne som passar henne men ändå har det inte räckt.
Denna frustration som infaller sig när man som mamma vill hjälpa sin dotter och försöker ta reda på vad som händer men bara möter att -" vi får inget säga pga sekretess". Jo men visst! Men hur ska jag då kunna hjälpa henne när jag nästan är den ende som hon pratar med när jag inte vet vad som händer runt henne. Visst är det viktigt med sekretess men inte i alla lägen.
Jag vill ju hjälpa henne ( och samhället) att få förtroende igen att det finns ett bra liv för henne och hennes lilla familj också.
Det viktigaste för min " lillatös" just nu är att förstå att hon själv är den som kan ändra på saker och ting. Hon behöver förstå att hennes beteende gör att det är svårt att hjälpa henne.
Hur ska man hjälpa någon som kommit så lågt att de inte längre vill ha hjälp? Hur ska det gå ?
Jag vill att mina barn ska vara lyckliga och se att livet har massor att erbjuda. Att kunna ta vara på allt det fina som finns, njuta av kärlek och vänskap som finns överallt.