Det är många år nu som jag kämpat med mina barn.
För 23 årsedan fick mitt första barn sina diagnoser. ADHD och lindrig utvecklingsstörning. Hon var då ca 6 år. Jag förstod tidigt att hon hade speciella behov. Hon hade ett eget språk som bara vi hemma förstod. Hon hade det svårt när vi var i affären. För mycket intryck. Hon klarade inte av när vi ändrade planer vi gjort upp. Stora koncentrationssvårigheter. Men hon var en jätte härlig tjej som ofta var väldigt glad när rutinerna fungera. Med facit i hand så önska jag att jag hade mer kundskap om hur jag kunde möta henne och hjälpa henne till en bättre vardag. Tänk vad många konflikter vi kunde undvikit. Hon gjorde ju inte bara sig själv utan mig och sina syskon illa. Det måste ju ha varit så jobbigt och frusterande för henne när vi inte förstod vad hon ville eller när hon inte visste vad vi menade. Jag kände mig så maktlös så många gånger.