Det är ju så fantastisk. Att vara ute en sådan här underbar dag. Passar på att låna min dotters hund och går en promenad tillsammans i det underbara vädret. Hör fåglarna, njuter av att solen värmer lite i ansiktet. Nu vill jag att våren skall komma. Kan bli lite rastlös den här tiden på året. Vill ju att det ska gå fort till att det börjar spira i naturen. Älskar dessa årstider. Klär mig tyvärr ofta lite för dåligt , men jag får helt enkelt bli bättre på det så jag är ute med och längre.
Ut o njut av dagen

Träning?. Så jäkla gött. Det spelar ingen roll hur lite jag har lust till träning så är välmående känsla lika skön efter varje träningspass. Igentligen fattar jag inte varför jag inte gör detta varje dag. Lycko hormonerna rusat ju i min kropp och jag mår såååå gött. Det finns så många ursäkter till att inte gå o träna och ja? det är bara ursäkter. För mår jag bra av det så är det ju bara att ta tag i det. Visst jag tränar någon ibland några dagar i veckan men vill träna mer. Jag märker nu när jag tränat lite hårdare igen att jag tränat lite slappt sedan jag började träna igen efter min brutna fot.
Men nu blir det ändring på det. Jag och några kompisar har anmält oss till Vårruset i Maj och jag ska springa med larmställ och luftpaket. Det väger ca 22 kg så det är ett tufft pass så nu gäller det att träna.

Tänk
Jag fick vara med i ett repotage i vår lokaltidning om att jag förverkligat min dröm om att bli brandman och ambulanssjukvårdare och att jag kombinerar dessa två blåljusverksamheter. Nu har GT också gjort en intervju med mig och kanske får jag vara med i den tidningen också. En frilansreporter har också hört av sig om att ev få prata om detta i någon sk kvinnotidning. Det är ju så fräckt. Lilla jag som inte är nått speciellt får sådan här uppmärksamhet. Men nu det är ju vannsinigt kul också.

Jag fick frågan om lokaltidningen Ttela fick göra ett repotage om mig om att jag jobbar inom två blåljusverksamheter och att det var en dröm jag hade förverkligat och gjorde det som 50 åring. Det känns jätte konstigt att läsa om sig själv men samtidigt väldigt kul.
Både vill och inte vill ha uppmärksamhet.
Är ju grymt stolt över att ha lyckats göra detta och hoppas kunna inspirera andra att våga ta steget.

Det var några månader sedan jag o Ludde köpte vårat hus. Äntligen kommer vi snart bo ihop efter 4,5 år som särbo. Vi får tillträde till vårat hus senast den 1/7-22. Som vi längtar både över att få bo ihop igen och att få sätta händerna i olika projekt med hus och trädgård.
Just nu har vi fullt upp med att tömma Luddes hus som han har sålt. Vi har ca 5 veckor kvar att bli färdiga. Ludde har gjort ett jäkla jobb att packa och köra grejer hit o dit. Nu börjar det bli fullt överallt så vi frågade dem som vi köpt huset av om vi kunde ställa lite möbler i lillstugan som finns på tomten på vår lilla gård. Det fick vi. Så i förrgår körde vi första flytt lasset.
Tänker nästan inte på något annat än huset.

Idag var jag tillbaka på jobbet. Så skönt. Har varit hemma i 9 veckor. Det har inte varit roligt men det konstiga är att nu känns det inte så jobbigt längre. Tänk va konstiga vi människor kan vara. Att man glömmer det som var jobbigt och minns det som var bra mer än det dåliga. Älskar att kunna se livet på detta sättet. Att klara mig igenom jobbiga saker, att kunna ta det med ro och att det inte ligger kvar som en tagg och forsätter att göra livet negativt. Under dessa 9 veckor har det hänt så mycket i mitt liv som inte har med mitt brutna ben att göra och mycket ev dessa saker kommer att fortsätta påverka mitt liv.
Kommer berätta mer framöver.
Ha det gott och njut av livet

11 dagar utan gips. Det går bättre o bättre för varje dag. De första dagarna var inte roliga,behövde hjälp av kryckorna för att våga belasta foten. Men nu? har jag o gubben varit ute i tre dagar på vandringar. Vi började första dagen på hamburgö på 2,5 km. Andra dagen tog vi halva vitingeleden. Vi trodde det skulle vara ca 4 km men det blev 6,2. Tredje dagen gick vi den kortaste leden på Ramsvik, den var på 7,5 om man inte missar en avfart som vi gjorde och det tog ett tag innan vi förstod det och vände så den vandringen blev 1 mil. Så det var skönt att komma tillbaka till vandrarhemmet o få lite mat och sedan avsluta med bubbelpool o bastu. 3 fantastika dagar i bohuslän.

Då var gipset borta? äntligen. Det är så skönt att kunna röra sig lite bättre. Inte alltid behöva använda kryckor. Jag stapplar runt o haltar en del men med träning så blir det bättre dag för dag. Jag har varit utan gips i 5 dagar och märker redan stor skillnad. Kommer inte springa på länge men vad gör det. Det viktiga är att bli så pass bra att jag kan börja jobba igen. Att bli helt bra kommer att ta tid men ju mer jag tränar desto bättre blir jag. Det är viktigt att inte slarva med rehabiliteringen.
Men det är också viktigt att vila. Lagom är bäst